The Journal

Den 24 augusti kl 17:00 kommer vi att slå upp portarna till den första Loake butiken i Skandinavien. På plats från fabriken finner ni Andrew Loake (Managing Director) och Richard Utting (European Sales Manager). Sverige har under de senaste åren vuxit till att bli Loakes största exportmarknad världen över. Steget att öppna en egen “flagship store” i Stockholm känns därför som ett naturligt steg i varumärkets utveckling på den skandinaviska marknaden.

My Loake Life, we talk to Andy Tite, the Leather Buyer based at our factory in Kettering. Andy has spent his whole working life in the shoe trade and has worked for Loake for 23 years.

What does your typical week involve?
Leather, leather and then more leather.

What are you most looking forward to today?
Going to Italy later today for the Lineapelle exhibition in Milan. This is one of the most important trade shows for leather and other shoe components.

Which task do you wish you could postpone?
None really, as every aspect of the job is important. But I suppose the two things that can be a grind are: paperwork, as it’s a distraction from the leather; and waiting at airports.

Have you always been interested in footwear?
Yes. Ever since I’ve been able to afford them, I’ve always liked wearing nice clothes and shoes. But I find shoes particularly interesting as they’re a lot more complicated than most people realise.

How did you get where you are today?
I would like to think that it was down to hard work, knowledge and a winning personality. But, actually it’s probably just opportunity and a little faith in me from my boss.

What has been your career highlight?
Hopefully, I haven’t had it yet. But so far: the opportunity to pass on some experience and knowledge when we set up our additional factory in India. We wanted to ensure that we had the same standard of shoemaking skill and craftsmanship there as we have here in England, and the opportunity to train the leather cutters to this standard was a challenge that I hadn’t previously had.

What is the best piece of advice you have been given?
There have been two pieces of really sound advice:
If you make a mistake, don’t try to hide it. If you tell people about it, they’ll help you; if you try to cover it up, it’s more likely to turn into a disaster.
Stand further away from the ball when you’re addressing it.

Who is your mentor?
Over the past 30 years in the industry, I’ve learned from so many people but, if I had to single out one, it would be Phil Rhodes, who was my predecessor at Loake. He had the misfortune of teaching me for my first two years as a buyer and I’m grateful for his patience.

What is the best thing about your job?
The opportunity to visit so many tanneries in so many parts of the world. I still love leather as a material and the technical side of tanning, and seeing just what can be made from an animal skin, still amazes and fascinates me.

If you weren’t working in footwear, what would you be doing?
Something to do with building. My brothers are involved in the building trade – I think there’s a degree of satisfaction in any industry that makes things.

Tell us something not many people know about you.
I think I’m an open book – transparent. It’s best to have no secrets and a clean conscience.

Have you got any hidden talents?
I can make things disappear. Cakes mostly.

Biggest vice?
Black coffee – love it.

How do you spend your time relaxing outside of work?
If you had asked me a few years ago, I would have said golf. But now, I like to spend as much time as I can with my wife and children. It took me a few years to settle down but, now I have a family, I try to make the most of it.

What is your favourite pair of Loake shoes and why?
My favourite style is “Savoy”, which is a very smart, fine brogue shoe that, unfortunately, we no longer produce. But they’re such a good fit for me, and so comfortable – and I can’t seem to wear them out.

What advice would you give your 16-year-old self?
This has to be taken in the context of the fashion trends at the time, but my advice would be: “Don’t buy that pair of black velvet trousers!”

1929 fattade fabriken på Wood Street eld och skadorna blev förödande. Trots det kunde man tillverka skor igen reda efter en vecka. Nedan återberättar Andrew Loake om sin fars minnen från händelsen.

I don’t think it can be pure coincidence that the date in 1929 on which the factory caught fire was 5th November. It has always been assumed, but never known for certain, that the cause of it was a firework.

All of the Clicking (cutting) room, most of the Closing (stitching) room and the leather room were destroyed.

My father was born in Kettering and grew up in a small house in one of the neighbouring streets just a few hundred yards from the factory. Although only a 7 year old boy at the time, he had very clear memories of looking out of his parents’ bedroom window and seeing the flames of his father’s factory on fire.

The damage was devastating.

Later in life, when he looked back on these events, he was amazed by the friendliness of the people of Kettering.

The next morning after the fire, other shoe manufacturers in the town were already offering us help by lending us machinery and by offering temporary accommodation for some of the workers.

Machinery suppliers were also very quick to offer their help by providing replacement machines at short notice.

Many of the clickers (leather cutters) worked from bedrooms in neighbouring houses.

It really was quite extraordinary how people who would normally be in competition with us were rallying round to help.

It is perhaps worth remembering that it had only been 10 years since the end of the First World War, and I suppose people were used to the idea of trying to survive in extraordinary circumstances and helping others who were in difficulty.

I sometimes wonder how different things might be if the same thing were to occur today. I hope we never find out.

Although one should never wish for misfortune on anyone, I do think that the way in which disasters can draw a community together is a hallmark of a civilised society.

Det kan inte bli mer klassiskt än ett par svarta Oxfords i toe cap utförande. Ett par svarta Oxfords brukar vara den första modellen man kommer i kontakt med när man ger sig in i världen av kvalitetskor, av den enkla anledningen att den ofta bärs till den mörka kostymen. Således blir ett par svarta Oxfords en utav hörnstenarna i din skogarderob.

En Oxford är en snörsko med stängd snörning där öppningen är sydd ner under en så kallad Vamp (en del av skons ovanläder).

Oxfords används traditionellt sett mer formellt och är mycket vanliga i toe cap utförande. Oxfords är populära och finns sedan en lång tid tillbaka i många olika utföranden, till exempel full eller semi brogue. En av teorierna är att Oxfordmodellen härstammar från en halvhög känga med öppning på sidan. Öppningen blev sedan snörad och flyttades till skons ovansida.

Denna lättare lågsko började användas av studenterna på Oxford University i protest mot den mer traditionella kängan som användes under den tiden. En annan teori lyder att modellen härstammar från Skottland där den fick namnet Balmoral, antagligen efter slottet med samma namn. I USA kallar man oftast Oxford modellen för Balmoral. Generellt brukar engelsmännen använda namnet Oxford och amerikanarna Balmoral eller Bals. Balmoral kan idag även referera till en helt annan typ av modell där Vampen bildar två fält på skon och går hela vägen bak till hälen.

Vår tolkning av en klassisk Oxford i toe cap utförande heter Aldwych och finns i flera material och färger. Nedan visar vi modellen i Black Calf på Capital-lästen.

Idag skall vi fördjupa oss i ämnet Chukka Boots. Ett par Chukkas är en ankelhög känga med antingen två eller tre par snörhål. Namnet Chukka härstammar från sporten hästpolo där spelarna bar en liknande modell. Modellen var redan populär på 1940-50 talet då den bars till en ledigare klädsel. Än idag är Chukkan mångas favorit i garderoben då den är väldigt praktisk och lätt att bära.

Under ökenkriget i andra världskriget bar de engelska trupperna en variant av Chukka som senare i folkmun kommer att kallas för ökenkänga. Ökenkängan har oftast två par snörhål och en rågummisula.

Nedan går vi igenom de mest populära Chukka varianterna ur vårt sortiment. Alla modellerna presenterade nedan är från vår 1880-serie, randsydda och tillverkade i fabriken i Kettering, England.

Pimlico tillverkas på lästen Capital/F som större delen av 1880-serien bygger på. Modellen tillverkas idag i två material, Dark Brown Suede och Dark Brown Calf. Eftersom Chukkas är en populär modell till höst och tidig vår har vi försett de flesta modellerna med den slitstarka Dainite sulan.

• Goodyear Welted Dainite Rubber Soles
• Fully Leather Lined
• Leather insoles
• Last Capital / F fitting

Kempton på sin lite rundare läst 026/F är en mycket populär vardagssko och passar utmärkt till jeans. Vi tillverkar Kempton i materialen Brown Suede och Black Calf med Dainite sula. Det finns även ett alternativ i Tan Grain Calf med lädersula.

• Goodyear Welted Dainite Rubber Soles / Leather Sole
• Fully Leather Lined
• Leather insoles
• Last 026 / F fitting

Haydock är vårt senaste tillskott i kategorin Chukkas. Modellen lanserades som en tidig vårdmodell 2013 i två olika mockafärger, Tan Suede samt Navy Suede.  Det som skiljer Haydock från Kempton är den naturella randen och den röda Dainite sulan. Denna modell är också en favorit bland personer som bär mycket jeans och chinos.

• Goodyear Welted Red Dainite Rubber Soles
• Fully Leather Lined
• Leather insoles
• Last 026 / F Fitting

I England under andra världskriget behövde de flesta företag och fabriker bistå med produktion av krigsmateriel. I Loake’s fall tillverkade man skor till både Royal Navy och Royal Air Force. När produktionen var som högst tillverkades ungefär 2500 par kängor i veckan.

En bit historia som fortfarande står i skylten på huvudkontoret i Kettering är denna sko. En randsydd alpinkänga med en dubbad sula tillverkad i fabriken någon gång under 30-talet.

Ni kanske undrar varför vi slipar ner det inre hörnet på klacken? Detta gör man för att förhindra att klacken fastnar alternativt rispar insidan på dina byxor. Det är en liten men betydelsefull detalj. Kan du se den?

Vi får ofta frågan om skillnaden mellan Oxford och Derby. I detta inlägg reder vi ut eventuella frågetecken.

En Oxford är en snörsko med stängd snörning där öppningen är sydd ner under en så kallad Vamp (en del av skons ovanläder). En Derby (även kallad Gibson) är en snörsko med öppen snörning där plösarna är sydda ovanpå skons Vamp.

Oxfords används traditionellt sett mer formellt och är mycket vanliga i toe cap utförande. Oxfords är populära och finns sedan en lång tid tillbaka i många olika utföranden, till exempel full eller semi brogue. En av teorierna är att Oxfordmodellen härstammar från en halvhög känga med öppning på sidan. Öppningen blev sedan snörad och flyttades till skons ovansida.

Denna lättare lågsko började användas av studenterna på Oxford University i protest mot de mer traditionella kängan som användes under den tiden. En annan teori lyder att modellen härstammar från Skottland där den fick namnet Balmoral, antagligen efter slottet med samma namn. I USA kallar man oftast Oxford modellen för Balmoral. Generellt brukar engelsmännen använda namnet Oxford och amerikanarna Balmoral eller Bals. Balmoral kan idag även referera till en helt annan typ av modell där Vampen bildar två fält på skon och går hela vägen bak till hälen.

Skor i Derbyutförande användes flitigt i sport- och jaktsammanhang runt 1850. I USA kallas ofta Derbyvarianten för Blucher. Även om dessa två skiljer sig en aning i konstruktionen. Engelsmännen kallar i sin tur oftast en Blucher för Plain Tie. Derbyn med sin öppna snörning ger oftast mer plats över vristen och gör att skon kan justeras lättare.

Derbyn passar därför överlag fler typer av fötter än Oxford modellen.